Pemsan

Igår måndag skulle jag vara så himlans snäll å skjutsa min käre far in till sjukhuset, han skulle operera ljumskbråck (stackarn).
Väl hemma hos honom, ganska på pricken kl 9, kliver jag ur bilen! En av hundarna, Nilla, skäller men jag kan inte se henne.. jag tar några steg till å precis i samma ögonblick som jag ser henne halkar jag omkull, rakt ner i farmors ickelängreexisterande blomsterrabatt som står mitt på gården. Kombinationen av att jag går lite halvkrökt spanande efter hunden och snorhala löv kan göra så att klantiga personer som jag ramlar. Mitt största problem var att jag blev dyngsur!! Å inga mera kläder hade jag ju med mig heller. Tur i oturen slog jag mig inte!
Väl inne hos far, hittade jag ett par röda prasselbyxor som jag kunde låna, himlans bra! Går på toa å byter om... å upptäcker att jag nångång under natten (mest troligt) fått en blödning! to much information, jag vet men ändå! DÅ blev jag nervös... varför såg jag inte det hemma? eller hade den uppstått när jag ramlade? Nästan direkt började det ömma lite i magen oxå... men det tror jag berodde på att byxorna var i tajtaste laget över magen.

Väl inne i stan, efter att jag vart på H&M å köpt ett par nya byxor, som satt betydligt mycket bättre än dom röda brallorna ringde jag till min barnmorska. När hon väl ringde upp så tyckte hon att jag nog borde göra ett besök på förlossningen, för säkerhetsskull! så hon ordnade så det bara var för mig att gå dit.

Hamnade direkt på ett intagningsrum där dom körde ctg-kurva i drygt en kvart. Allt såg bra ut, och bebisen sparkade på bra. (hjärtfrekvensen låg lite längre än den brukar göra hos barnmorskan, så nu vet jag inte alls vad det kan va för kön, förut hade jag mina aningar...) Tydligen hade jag även sammandragningar, men det var inget jag kände av, inga höga värden, så förmodligen är det såna som man brukar kunna ha, ingenting som tydde på nåt onormalt iaf. Efter det fick jag träffa en läkare som klämde på magen, å även gjorde ett ultraljud, även den här gången satt barnet upp, alltså med rumpan i säte så något könsorgan gick inte att se, rackarns unge! Tillräckligt med fostervatten hade jag oxå, så det var ju bara bra allting.
Hon ville även göra en nedre undersökning, å det kan jag säga er, det kommer ALDRIG kännas bekvämt och avslappnat att sitta i en gynstol. Hon kollade iaf å konstaterade att blödningen inte uppstått av fallet!

Efter många om och men med bilen framåtillbaka på stan så hade jag fixat åt mig lite mynt så jag kunde parkera bilen på sjukhusparkeringen (dom tar uppenbarligen inte mastercards) så kunde jag gå ner på operation å vänta på pappa där. när jag började få panik över parkeringstiden (å inga mera småpengar hade jag heller) kom han så äntligen! allt hade blivit förskjutet en timme, så klockan var nästan 16.30 när allt var klart.
Pappa var i stor sett döende när vi kom hem, då hade bedövningen släppt!! tacka Gud för Citodon säger jag!

Banken var här igår å gick igenom å kollade hur skicket på huset var, inför att kunna göra en värdering och kunna höja gränsen för att utöka möjligheten till att låna upp på bottenlånet, vilket inte lät omöjligt! Så nu väntar vi egentligen bara på besked om ja eller nej, samt det exakta priset på en ny pump med alla arbetskostnader det kräver!

en ganska slitsam dag!